Följer intresserat debatten om vargens vara eller icke vara. Den senaste tidens vargjakt har upprört många känslor. Sanna Ryman skriver en intressant ledare i Svenskan där hon avslutar med att fundera kring huruvida människor borde byta plats. De som sitter i stan och skriker om tysthet och vidder och vargar borde kanske byta plats med glesbygdsbon som får sin hund uppäten av varge under älgjakten. Så har det alltid varit tror jag, man önskar sig ofta det man inte har, oavsett om det är lockigt hår, sjötomt eller vidsträckta vidder och tysthet.
Jag tycker att vargjakten är bra. Dagens vargstam är en inavlad stam som i förlängningen inte kommer att hålla sig frisk. Meningen det uppsatta taket på 210 är för att minska inaveln. Tanken är också att införa varg från andra länder så att vargstammen blir friskare och genetisk starkare.
I går kväll diskuterade vi vargjakt livligt vid middagsbordet - pappa är väldigt bestämd i sin åsikt - skjut alla vargar! Min svåger hävdar att vi inte bör jaga alls! Själv tror jag att en biologisk mångfald kan vara bra men inte till vilket pris som helst. Det är människan som hjälpt till att utrotat vargen och sedan på 80-talet planterat in fyra vargsyskon för att återuppbilda vargstammen. Men...hallå? Hur tänkte de då? Det är klart att det blir inavel! Nu tar man vargen på allvar - skjuter av, planterar in nytt blod och håller koll på antalet.
Vi får inte glömma bort i debatten hur farlig faktiskt en varg är, den ÄR ett rovdjur. Den har sedan urminnes tider jagat, precis som människan, sin föda. Vargvegetarianerna är inte så många tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar