För vem är betygen stressande?

Några psykologer skrev på Aftonbladet debatt igår (18/2) att elever skulle bli stressade av att få betyg från årskurs tre. Detta som ett inlägg i debatten efter att Moderaternas arbetsgrupp släppt sin slutrapport "En modern skola för alla" Jag skulle hävda att ha mycket att göra är inte stressande i sig. Det är när man inte vet vad och/eller hur mycket som ska göras som är stressande.

Jag upplever i såväl dagliga kontakter med lärare som i mitt nyinstiftade lärarråd att lärare vill vara lärare. I deras uppdrag ingår det, enligt skollag, att de ska ha kontroll på elevernas kunskapsutveckling. I Haninge har vi kunskapskontroller genom hela skolgången. De är ett stöd till lärarna för att lätt kunna följa elevernas kunskapsutveckling i förhållande till läroplanen. De är också underlag för att våra rektorer ska se hur verksamheten fungerar och grund för fortsatta förbättringar.

Skolforskning visar på vikten av formativ bedömning, ett mer coachande förhållningssätt, likt det som vi ofta använder inom idrottens värld. Exempelvis John Hatties samlade resultat i rapporten Synligt lärande. Att sätta betyg är en så kallad summativ bedömning. Jag vill dock vara tydlig med att det inte finns några som helst motsättningar kring dessa två bedömningar. Jag tror att man lyckas som allra bäst när man är tydlig med vad som gäller för att nå kunskapsmålen, har ett formativt arbetssätt under resans gång och avslutningsvis en summativ bedömning. Detta skulle troligen minska stressen, sänka prestationsångesten och höja motivationen, vilket slutligen skulle höja elevernas resultat. Ser vi på vårt grannland Finland, som nästan dagligen blir upphöjda i skyarna vad det gäller skolresultat, så har de inte gjort några större förändringar i skolan sedan andra världskriget. Och de har betyg från första början.

Och betyg, ja. Ibland undrar jag vad det är för nationellt trauma vi svenskar lider av. I debatten förutsätts alltid att betyg ska upplevas som dåliga och som ett misslyckande. Tänk om det är så att det är vi vuxna som för över många förutfattade meningar? Tänk om det är vi som definierar misslyckandet. Och tänk om barn faktiskt sporras och utvecklas av betyg, därför att de står fria från den vuxna världens attityd att du är vad du presterar. I Nya Zeeland till exempel är det väldigt vanligt att de olika elevernas kunskapsnivåer öppet redovisas på väggen i klassrummet. Eleverna vet precis var de ligger i utvecklingen och vart de ska. Det är ingen prestige i att ligga på plats x eller y, alla förutsätter att de ska nå högsta nivå. Det är att ha höga förväntningar på alla barn. Jag tror inte att det är betygen i sig som skapar stress hos barnen, utan det är de vuxnas attityder på barnens resultat som skapar otillräcklighet och rädsla. Det kan vi vuxna göra något åt.

  Alexandra Anstrell

Haninge kommun presenterar unik studie om lärares arbetssituation

Nu på torsdag den 21 februari presenterar jag tillsammans med tjänstemän från utbildningsförvaltningen en studie som handlar om lärares arbetssituation och tidsanvändning, sett utifrån ett antal lärares vardag. Nämnden la förra våren ett uppdrag till förvaltningen att genomföra en studie då vi insett att det fanns få empiriska studier av lärarnas arbetssituation vilket gjorde det svårare att komma vidare. Tidsstudier har varit en belastad företeelse då det oftast har används av arbetsgivaren som ett maktverktyg. Vi vill använda det för att hjälpa och förbättra. De nya regelverken håller med stor sannolikhet på att förändra lärarens vardag men vi ville genomföra undersökningen för att som kommunal huvudmanna ta ansvar och se över vilka förbättringar som går att göra. Det finns ett behov av en empiri som alla parter finner användbar och acceptabel. Det innefattar även att man är överens om teoribas och metodval bakom studien.

I en stor organisation är det viktigt med tydliga uppdrag och åtaganden. Ansvaret för kunskap till 100% ligger på oss alla i vår organisation utifrån våra olika roller. Forskning visar tydligt att det är den enskilda läraren som är den viktigaste faktorn för elevernas kunskaper. Lärare i vår organisation och även i hela den svenska skoldebatten tar upp den viktiga frågan om arbetsuppgifter och arbetstidens disposition. Där framhävs det att fler och fler administrativa uppgifter läggs på den enskilda läraren vilket, enligt uppgift, skulle minska den pedagogiska tiden. Detta måste vi ta på fullaste allvar.

Skolan är en politiskt styrd organisation med såväl nationella som kommunala mål. Arbetet i skolan ska vara efter uppsatta mål. Då är det centralt att se över vilka arbetsuppgifter som sker utifrån vilket mål och om vi på kommunal nivå kan göra förändringar som kan leda till förbättringar. Vår vision är att Haninge ska ha de bästa skolorna i Sverige. Då måste vi också ha de bästa lärarna och ge dem de bästa förutsättningarna så att fokus kan vara på kunskap.

Kom gärna till nya moderna Höglundaskolan, Konferenslokalen, plan 1, på Blockstensvägen 128 i Jordbro och hör mer om studien där jag också redovisar hur vi tänkt använda studien för fortsatt utveckling, som ett led i att Haninge ska ha Sveriges bästa skolor.

  Alexandra Anstrell