I går kom jag äntligen i väg på Filmen, med stort F. Oj vad jag har väntat och längtat. Och den var helt klart värd att vänta på. Måste nog se den igen! '
Det var jag och min gamla kompis från uppväxt tiden. Ett ganska omaka par (jag moderat- hon vänsterpartist..) men vi har lång historia bakom oss. Vi känner helt enkelt varandra väldigt bra men kan fortfarande inte förstå, vi som växt upp i samma gunga - nästan som syskon, hur vi kunde bli så olika...
Avslutade kvällen med en Cosmo på Skrapan och kände mig som en riktig storstadstjej.
Filmen handlade väldigt mycket om kärlek. Kärlek till sin partner och till sina barn, familj och vänner. Undrar om jag säger det tillräckligt ofta till min man, mina barn, familj och vänner - att jag faktiskt gillar dem otroligt mycket?! Ja, maken och ungarna får nog sin dagliga dos (mamma, sluuuuta kraaaaaaaaaaaama mig... Tim 2,5 år..) men resten?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar