torsdag 8 oktober 2009

Jämlikt?!


Det är mycket snack om jämlikhet och att det måste börja redan med de små barnen. Visst är det så det bör vara. Små barn är jämlika av sig själva. De blir dock speglade av oss vuxna till att inte vara jämlika.

Morgonens tårar skar som en kviv i mitt hjärta. Min lilla söta fyraåring ville inte gå på dagis för han blivit mobbad av en annan fyraåring. "Han sa att jag var en flicka för jag har nagellack" Att barn inte är logiska vid alla tillfällen vet vi ju men ev vetskap om vem som borde ha nagellack och inte kommer hemifrån, den föds man inte med. Och vem har bestämt att det bara är ett kön som får ha nagellack fast båda könen har naglar? Tänk om det vore så att bara ett av könen fick ha skor fast båda har fötter?!

Näe nu vill jag uppmana alla vuxna att tänka ett varv extra!

Alexandra

1 kommentar:

Linda sa...

Jag håller helt med dig! Vi vuxna måste alla tänka oss för och uppmuntra varandra och våra barn att få vara sig själva utan en massa förutfattade meningar. Men att barnet säger så till din son är ju egentligen inte så konstigt? Hur många män har du sett som har nagellack? Hur ska barnet veta när det är ok för en kille/man att ha nagellack och vid vilken ålder det inte är det?
Även skolorna och förskolorna i Haninge har här en låååång väg kvar. Säger förskoleläraren t.ex. Åh vad fin du är och vilken färg ska du ha imorgon? Till din son?
Läser också med en suck inbjudan till årets "tjejmässa" i Haninge. Inbudan är självklart i rosa och bara med "tjejiga" teman. Varför inte bara slänga in lite om t.ex. bilar, teknik, ledarskap osv... Man kanske inte får så mycket respons första året. Men andra eller tredje året kanske någon faktiskt vågar bryta mönstret och visa sitt intresse... Bara att det finns där signalerar att det är ok.
Var glad att din son fortfarande vågar ha nagellack! Det blir bara mer och mer könsuppdelat ju äldre de blir sedan. Man kämpar i motvind hemma så det gäller att välja det som verkligen kommer att ha betydelse när de blir äldre.
/Linda Wilén